Vad hände med mitt starka motto: Lämna inga dörrar på glänt?
Har kunnat ta hand om mig själv så länge utan problem. Jag har spelat spelet, haft mina egna lagar, mått bra och faktiskt Hittat mig själv!
Nu känns det som att allting är borta. Vet inte vad som pågår, har inte kontroll längre. Nästan som att jag kvävs av mig själv!!!?
Vill inte slösa min tid på något som inte blir av. Slänga bort känslor som inte blir bevarade eller besvarade. Bara för att någon verkar trevlig behöver den inte vara som det ser ut.
När man äntligen kommit över något jobbigt tas det upp igen, varför, fucking VARFÖR???
Varför kan livet inte vara så enkelt som när man var liten, yngre, ung? Självklart hade man andra problem då, men resten som var så enkelt!!
Vill bara ha nån uppskattning nån gång. Är det för mycket begärt?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Nej det är absolut inte för mycket begärt, eller rättare sagt det borde inte vara det =/
tyvär funkar inte livet riktigt som man vill, och tro mig, om nån vet så e de ja hur de känns att hata allt i livet, och tycka att allt känns jobbigt, segt, rent av meningslöst... =/ de släpper ibland, o kommer tillbaka ibland...
så de funkar =/
Man kan gott kosta på sig att vara liten ibland. (i rätt krets naturligt vis) Livet är fullt av besvikelser men det är på dom man blir stark. Du vet att jag brukar säga att om man inte får uppleva hur det är i dalarna så kan man inte lära sig att uppskatta topparna. Om man är ärlig mot sig själv. så brukar man glömma bort alla uppskatande ord i dom tunga stunderna och då enbart fockusera på det negativa. I dom ljusa stunderna bryr man sig inte så mycket om vad andra tycker för då har man bärkraft ändå. Nästa gång får du tänka att din familj tycker att du är toppen.KRAM
Post a Comment