Känner att jag inte är nöjd riktigt med vad jag presterar, börjar tappa modet, hoppet och intresset.. Har pluggat hela dagen på jobbet, så gott det går..
Var inte ett dugg trött när jag vaknade, men vart eftersom tiden på jobbet gick blev jag mer och mer irriterad och trött på folk.
Kommer ihåg de veckorna jag var som en zombie. Låg hemma, kollade på film efter film, orkade knappt gå ut med hunden. åt nästan ingenting, hatade att duscha och göra iordning mig så folk kunde se mig..
Det mest skrämmande är att detta är ca 6 veckor sen... Man skulle kunna tro att det var skolan som väckte mig och gav tillbaka lite livslust...Men nu då?
Det är snart dags att byta klass, tänk om alla är tråkmånsar i den nya?? Tänk om jag hamnar med folk jag inte gillar? Då kanske jag slutar?! har obehagliga känslor inför detta..
Ska göra vad jag kan, men sluta kräva så mycket av mig. Jag känner mig som ett barn fortfarande, vill tillbaka till gymnasiets trygghet! Vill inte vara där jag är nu.
Vill bara ligga i min säng, gosa, mysa, kramas, njuta... Vill vara lycklig :)
2 comments:
Hej snuttan! Du låter deppig i höstrusket! Tappa nu inte sugen, världen är så full av tappade sugar redan. Det du vill göra med ditt liv är så mycket viktigare än alla tråkmånsar du möter på vägen, tänk på vilken tur det är att du inte är som dem!! Och rätt vad det är, korsar en solstråle din väg när du minst anar det. Jag lovar!!
Sköt om dig. Massor av kramar från din gamla faster
Du behöver inte vara orolig. Tänk så många nya trevliga bekantskaper du har mött. Det är helt omöjligt att du inte skulle hitta någon att jobba med, tänk så mycket din bekantskapskrets växer under dom närmaste åren, Tack vare skolan. Bara det är värt ett "Grattis"
Koppla av nu och låt livet ha sin gång så ska du se att det är en menig med all.
Love you!!
Post a Comment