Den här jävla teoritexten har jag bokstavligt snart spytt på! Är så trött på att jobba med samma sak om och om igen, och endå inte komma framåt!
Efter en lektion fick jag äntligen nya idéer och såg fram emot att få börja skriva igen.
På torsdags morgon sätter jag mig och skriver. Skriver i flera timmar. Hittar massa ny information och kommer för en gångs skull fram till något vettigt i texten.
Åker hem till Pablo för att fortsätta skriva. Hjälper honom ett tag, redigerar min text mer och mer. och känner att det enda som saknas är en bra frågeställning.
Har svar på denna frågeställning men ingen fråga!! Tänker och tänker. Har ett bra syfte men ingen frågeställning.
Eftersom jag ville vara smart hade jag datorn med sladd och inget batteri, eftersom de laddar om och om igen då. Tillslut känner jag att jag måste få hjälp av Linda, så bestämmer mig för att vänta till på fredagen då jag kunnat skicka den till henne, så hon kunde hjälpa mig..
Stänger av datan och drar ur sladden. Hjälper Pablo med det sista på hans arbete och rättar lite små fel. Sen slappnar vi äntligen av och tar de lugnt... :)
Nästa dag lägger jag ner datan i väskan och åker till skolan med Pablo. När vi kommer fram inser jag att sladden sitter kvar i Hans vägg och mitt batteri är slut!!!!! WHY!?!??!
Blir som sagt inget att lämna in. Så nu sitter jag här efter en tuff helg i Götet, och börjar undra:
Borde jag skriva om arbetet ikväll eller hoppas att det sparades rätt i torsdags?
Det här känns så sjukt onödigt.. :P Får hoppas på lite hjälp imorn i skolan!! ^^
Sunday, September 23, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Det är på misstagen man lär sig. Du kommer aldrig att glömma den sladden igen.
Post a Comment