Jag har saknat dig, kan du stanna för alltid?

En evig längtan som så länge ekat, en känsla som ilat som ingen annan och en förhoppning att det ska slå högre än något annat. Du har varit borta alldeles för länge. Varför är du inte alltid här med mig? Fast det skulle nog i och för sig inte vara samma sak om du alltid var här. Det är kanske är bäst att du bara kommer ibland och ger upphov till något som ibland är mycket bättre. Du är extremt lik dina syskon, tre andra versioner av dig själv. Men ändå inte, du är speciell och har något som gör att man blir på så otroligt bra humör. Du är höjdpunkten på mitt år, i år mer än någonsin. 2008, vilket år det ser ut att bli då jag får ha dig här en månad eller två.

Du är vackrast, grönast, piggast och luktar så otroligt gott. Du ger ljus i mina och så många andras dagar som successivt ökar var dag. Du får mig att ta av mig kläderna, fortare än någon annan och du får mig att behålla dem av. Jag vill alltid ha dig nära mig och jag vill ta del av alla dina skatter. Jag tror jag är kär. Eller kan jag verkligen vara det? Jag tror att alla är kär i dig, men jag känner mig ändå speciell. Du är här, jag har saknat dig.

Våren, kan du stanna för alltid?